zhenaniganz

Min pappa är här och tar hand om mig. Vi kollar på postkodmiljonären och jag känner mig gammal.

Så obeskrivligt gammal och tråkig. Det känns både bra och dåligt. Sunt på nåt sätt.

Han ringde på dörren igår och jag sprang för att öppna.

Han sov här och jag älskar att ha honom här.

"sex is the biggest nothing of all time" -Andy Warhol

Jag gråter utan tårar, hjärtat värker och jag mår illa.

Jag ska ju vara friskare nu? Utskriven om tre dagar.

Varför mår jag inte bättre? Varför måste jag fortfarande be R komma hit för att jag inte klarar av att vara ensam?

Torsdagar suger, och här sitter jag svartklädd och rosa naglar. Funderar.

Min allkrydda, mitt livsknark, min make. Som jag älskar dig, mitt hjärta hoppar lite när jag ser att du vill mig något.

Tack för att du finns, tack för att du är den underbara, fantastiska, roliga, intelligenta, begåvade och briljanta människa!

Jag hade aldrig haft så många fantastiska minnen utan dig.

Tack för att du finns.

Och helt plötsligt är jag i Thorhildsplan, där han och jag väntade på tunnelbanan för ett liv sedan.

Vi ska ses på fredag, tror jag. Man vet aldrig med den mannen.
Mannen i mitt liv ska jag träffa på lördag.

Pratade med en kompis som sa, fan Gud har försökt para ihop er i åtta år. Kör bara, det är meningen.

Två män, ett val. Eller så skiter jag i att välja och njuter av dom båda.

Han visste vilken avdelning jag låg på och en dag var han bara där.

Tog med mig ut på en promenad, köpte mina favoritkakor och världens bästa saft.

Sen satt vi i hans kök, pratade. Han spelade gitarr för mig innan det var dags att gå tillbaka.

Världens finaste vän.

Har varit på västerbron med baba och har kollat på fyrverkerierna. Det var fint, men tomheten smög sig på.

Det är lite som när man är liten och är upphetsad över julen i en vecka. Sen när klapparna är öppnade så är det liksom slut.

Allt det roliga med nyår är ju egentligen innan fyrverkerierna börjar. Efteråt är det över, champagnen är uppdrucken, strumpbyxorna är maskiga, maten är uppäten... Ja ni vet.

Men nu ser jag framåt...

Nyår..
Ett nytt år, fyllt av möjligheter. Jag vet att det borde ge mig hopp, men det skapar bara ångest.

Jag har lärt mig mycket här inne. Samtalen jag går på borde ge mig mer, men jag mår bara illa.

Jag har lärt mig att hålla tårarna inne eftersom det blir så jobbigt när alla ser.

"är du med barn" frågade han glatt och världen gick under. Jag ville skrika, eller springa därifrån eller slå honom i ansiktet.

Istället stod jag kvar och svarade nåt artigt. Fast inuti växte ilskan och sorgen i en hastig takt.

Men jag är inte den som bråkar, skriker eller slåss. Jag är för väluppfostrad och framförallt uppfostrad till att vända allt inåt.

"är du med barn" frågade han glatt, utan en aning om att världen gick under just efter att han sagt det.

Skrev ett sms igår, skickade det och väntade sen på ett svar som aldrig kom.

Jag hade förväntat mig allt utom det. Argt svar, glatt svar, ledset och hatiskt. Men inget ?

Såg inte det komma.

Jag blir utskriven om ca fjorton dagar.

Utskriven till en tomhet utan gränser.

Jag hatälskar att vara här. Är nu dömd till att spendera julen här. Hur illa är inte det?

Sjukskriven fram tills 13e januari, undrar om jag blir här så länge.

Arbetstränar numera. Så himla jobbigt. Leendet som är falskare än en stureplansbimbo.

Sitter i taxi, alternativet var ersättningsbuss.

Jag och chauffören sitter bara här helt tysta. Ibland blir han obekväm och bryter sagda tystnad.

Det är skillnaden mellan sjuka och friska. Sjuka kan vara tysta medans friska kallpratar.

Jag ler dock lite åt att min iPhone vill byta kallpratar mot Kallifatides.

Onsdag, klockan är sju och jag vill bara gråta!

Jag saknar honom inte, för man kan inte sakna nåt man aldrig haft.

Igår var jag med världens bästa Pascale, hon är underbar.

Fick gosa med ramses oxå. Det går inte att förklara hur mycket det betydde.

Har provocerat fram ett avslut från hans sida också.

Sista smset: du är konstig. Raderar ditt nummer nu, ha det bra.

Över, finito slut. Saknar men vägrar vända tillbaka.

Jag vet en sak jag älskar, eller två egentligen.

Jag älskar mina vänner, då menar jag min innersta krets. Och min familj.

Så, nu har jag varit positiv här också.

För övrigt har jag rosa naglar idag, bubbelgum värld .