Andas...

Det känns som om jag inte kan andas. Panikångest och orolig.

Pumpad full av mediciner bara för att ta sig till jobbet.

Däckar så fort jag kommer hem.

Det här är inget liv.


Paus..

Jag har varit sjuk och mått dåligt psykiskt. Så jag tog en paus.

Åkte till mamma och var lugn i ett par dagar.

Älskling..

Jag vet att någon annan har sårat dig, men jag har också älskat och förlorat. Gått sönder i bitar och pusslat ihop dom igen.

Tillsammans kan vi hitta kärleken igen älskling.

Ramses...

Blir ledsen varje gång jag går igenom bilderna på min telefon. Finns flera hundra bara av min underbara katt.

För en månad sen gav jag bort honom till hon som passat honom medans jag var på sjukhuset.
Det var det svåraste beslutet någonsin, men det bästa för honom.

Saknar honom helt otroligt mycket.






Smoothie....

Sitter här med min smoothie, hoppas illamåendet ger med sig.



Tårar från en clown....

Nyduschad och inoljad sitter jag och tänker. Jag undrar vad kärlek verkligen är.Jag tror att jag har varit kär, kanske mer än en gång. Kanske bara en gång.

Första gången jag träffade mitt ex skrev han en lapp till mig där det stod: ring mig så vi kan börja på resten av våra liv tillsammans.
Han påstod sig veta redan då och kanske gjorde han det. För först nu 8 år senare har vi gjort slut på riktigt. Innan nu har det alltid varit ett halvt avslut.

Jag trodde mig vara kär i osäkerhetsmannen. Den vilda killen med visdom och djävelskap i ögonen.Han som på första dejten tog mig med storm så att jag vaknade morgonen efter i hans säng och undrade vad fan som hände. Han som gjorde att jag inte tittade åt andra killar på över ett år . Det var bara han som existerade. Jag andades,åt och drack av honom.

Sen fanns det såklart en första. Men han är lyckligt gift nu så jag tänker knappt på honom som min förra längre, för han är hennes nu.

Sen finns det han som jag bodde med. Vi delade allt och tillslut insåg vi att det inte funkade. Trots att vi påstod att vi älskade varandra. Problemet var att vi inte kämpade förrens det var över. När alla bitar var krossade, alla ord var sagda och känslorna för sårade.

Allt har ju tagit slut och jag sitter här ensam och undrar vad fan kärlek är.

Illamående...

Skulle ha gått på latin dans idag. Men jag blev så illamående att jag var tvungen att gå därifrån. Gick till vanliga gymmet och dödade min mage istället.

Idag är en sån där dag som jag bara vill ska ta slut men som aldrig gör det. Jag hatar att vara mig själv. Jag har typ inte några vänner kvar. Isolerad och ensam.


När ditt hjärta blöder...le.




Tävlande...

För en gångs skull ska jag delta i något. Jag valde en bloggtävling.

Den här bloggens tävling för att vara exakt : http://tinanj.se/2012/february/tavling.html.

Jag hoppas att jjag vinner då priserna är perfekta.

Show me the place....

Här ser jag glad ut men mådde sämre än nånsin.
Åt knappt nånting, drack som en fisk för att glömma.
Vägde alldeles för lite.


I'm your man...

Jag ser inte så glad ut, men just den här kvällen var jag lycklig.
Han var på bra humör och öste komplimanger över mig.

En vecka efter den här bilden tog det slut. Därför är den viktig för mig. Sista kvällen vi hade som var bra.



Om du letar...


Dikt...


Fucking lonely...

Känner mig riktigt ensam idag...


Aldrig mer ung...

Psykologen pratade om inläggning och jag blev helt kall.

Jag vill aldrig mer dit. Varken till henne eller sjukhuset.

En person sa till mig igår att jag är så fucked up att jag alltid kommer vara ensam.

Kanske har han rätt, telefonen har varit tyst i 24 h.


Dålig dag...

Eller rättare sagt en dålig vecka. Jag orkar inte.

Idag ska jag till psykologen, kanske är precis vad jag behöver. Problemet är att jag inte vill vara helt ärlig. För sist jag var det blev jag inlåst i två månader.

Livet...

Jag älskar livet, men hatar att leva.


Förortsblues..

Spenderar den här dagen i min lägenhet i förorten.

Rökandes och tittandes på true blood.


Hänger i handen bror...

Är på väg till #2. Min fina vän som gör alla problem lite mindre.

En vän som är lugn i alla situationer, som har din rygg och som alltid finns där.

En sån vän som jag önskar alla hade.


Men bara om du väntar...

En gång väntade jag vid ett gatuhörn på en vän. En vän som aldrig kom.

Har aldrig känt mig så obetydlig, så oviktig.


Things can change...

Han svarar enstavigt, han hör inte av sig.

Han har förändrats och jag förstår inte varför.


Jag önskar att jag fick glömma...

Jag vill glömma mitt förflutna. Vill bygga om, göra nytt, leva igen.

Jag orkar inte minnas, det gör för ont.


Jag minns...

Helt plötsligt minns jag honom så tydligt. Hur han alltid försvarade mig inför andra. Alltid, utan tvekan på min sida.
Hur han kom ut ur duschen i en för liten handduk bara för att visa upp sig lite.

Att han alltid var antingen oengagerad eller väldigt passionerad inför allt. Aldrig någon gråzon.

Det faktum att han var så påläst på saker han brydde sig om, och knappt kunnig i allt annat.

Att han fick tiden att stå stilla i hans lägenhet, det var en ständig orgie i ciggaretter, alkohol och engagerade samtal.
Jag saknar honom inte, men jag saknar vissa av sakerna som är han.

Tonen i hans röst..

Hans ton har ändrats, nu handlar allt om hans njutning.

Han var så vacker..

Han var så vacker när han var glad. Ingen glänste och lyste upp hela världen.

Han var så vacker när han var upprörd, hade kunnat övertyga en hel värld om att han hade rätt.

Han var så vacker när han var arg. Som en mäktig Gud tornade han över skälet till hans ilska.

Han var så vacker när han bad mig gå.


Hemligheter...

Jag har så många hemligheter, både mina egna och andras.

Dom ger mig ont i magen. Så vad gör man?


Syrien...

Ca 8000 döda, små barn,kvinnor och män. Svenska diplomater är kvar i Syrien, medans folket mördas. Syriens ambassadör är kvar i Sverige, medans barn dör.

Elen är avstängd i Homs, samtidigt som bomber faller. Det är ett krig som pågår. Ett krig där den enda stridande sidan är försvarslösa och oskyldiga.

Livet i Sverige fortsätter med klagande på väder och semelätande.

Tomt huvud...

Jag kan inte fokusera idag. Tänker en massa men tankarna fastnar inte.

Jag är ledsen på nåt vis och vill vara ifred, samtidigt som jag vill att telefonen ska ringa.

Bloglovin

Följ min blogg med Bloglovin

Fly away...



Behöver en semester...

Det är alldeles för sent nu..

Mitt x smsade imorse. Han ville ses, jag sa nej. Berättade att jag träffat någon annan. Det gjorde ont, men jag har gått vidare. Saknar honom inte längre, känner bara en diffus irritation.


Crushing..

Trots att vi inte pratat på flera timmar så smsar han Godnatt.

Åh var stilla mitt hjärta.


Bollywood

Jag var på träning nyss, bollywooddans. Låter ju jättekul eller hur? Det var det inte kan jag säga. Jag var uttråkad efter fem minuter och sen blev det bara värre.

Gick hem med Thåström darling i mina öron och trots att jag var trött, ville hem och frös så blev det som om jag inte hade bråttom hem. Ville bara höra mer.

Kroppen...

Fick en kommentar av personen som driver bloggen : http://bodypalace.blogspot.com/. Där pratas det om ideal, och att man ska må bra i sin kropp.

En jätteviktig blogg som gör en massa nytta! Det finns alldeles för många med komplex och som mår dåligt.

Minnenas hjärna...

Min hjärna jobbar på övertid för att ge mig alla minnen som jag förtränger.

Det finns tunnelbanestationer som betyder mycket mer än dom borde. Det finns delar av staden jag vägrar röra mig.

Hela tiden dyker saker upp. Som jag har glömt.

Idag gick jag förbi platsen där jag blev dumpad av en kille som jag var vansinnigt kär i. Helt borta av kärlek var jag. Men han ville inte ha mig. Aja, dåligt minne.

Alla sorgers bot...

Vet ni en sak som är vardagslyx?

Att gå upp lite tidigare och göra god frukost och tända ljus och äta i lugn och ro.

Det mina vänner är egentid.


All work and no play...

Har arbetstränat idag. Gick bra, tiden gick fort.

Fick ett sms från Honom dör han bröt kontakten med mig. Jag har ju redan gjort det men utan att säga det.

Jag åkte över västerbron idag. Måste våga gå av någon dag och göra slut med ångesten.

Nån gång när jag orkar.


Håll käften din hora!

Jag rycker till, som om det var riktat till mig. Hjärtat stannar och jag andas ytligt och fort. Gör mig liten.

Jag har hört dom orden förut, i skarpt läge. Fara!

Jag hatar mitt förflutna.

Skrivtorka...

Jag har inget att skriva, trots att jag har så mycket att berätta. Men hur mycket vågar man dela med sig till ett gäng främlingar? Eller är ni vänner? Jag har ingen aning.

Mitt hjärta värker idag, tror att det är trasigt för alltid.

Jag röker för mycket,gråter för mycket,medicinerar för mycket.

Gamla vänner...

Pratade med en gammal vän idag, berättade lite om vad som hänt och fick som av alla ett fantastiskt pep talk och ett nummer.

Jag vet att jag inte kommer ringa, men jag uppskattar gesten.

Hur?

Hur hamnade jag här? I ett ensamvakum. I en lägenhet på 18 kvadrat.

Mitt hjärta går sönder av min egen ensamhet.

Tänker så mycket på vad jag kunnat få om jag inte varit så förbannat rädd hela tiden.

Eller om jag hade kunnat säga förlåt, och förlåta.


Jag vill...

Jag tänker och känner för mycket tror jag. Och jag vill ha så mycket.

Jag måste börja nöja mig mer känner jag.


En kram barasådär...

Igår var jag på födelsedagskalas. Som när man var liten. Hade mina finaste örhhängen som jag fått från Pascale.

Hade verkligen jättekul och kom hem ganska sent inatt.

Idag fic´k jag en kram, barasådär. En person kom förbi bara för att ge mig en.


Åren går in i varandra...

Dom sista dagarna har jag tänkt mycket på dom jag lämnat kvar i det förflutna. Människor jag har valt bort, och dom som valt bort mig.

Vissa saknar jag, andra tänker jag på med glädje, vissa väcker ilska. Det enda dom har gemensamt är att dom tillhör en annan tid.

Avslut...


Som om man haft nåt djupare...

Jag saknar närhet, att ligga i sängen med den man tycker om och inte göra någonting. Att vakna upp i trygghet och att somna i trygghet.

Allt jag har är avslutade relationer och vänskaper. Mitt känsloliv ligger i spillror.

Random...

En av dom skaer jag avskyr mest är när främlingar börjar prata med mig på random ställen. Inte för att jag är en misantrop utan enkelt sagt för att mina sociala färdigheter inte sträcker sig så långt.

Jag avskyr även när människor jag är med börjar prata med främlingar, vet inte hur jag ska bete mig i dom situationerna heller.

Det värsta är att det ändå händer mig väldigt ofta, jag känner inte alls att sthlm är en stad där man inte pratar med främlingar. Jag pratar mer med främmande människor än med mina vänner.


Mötet...

Igår var mötet jag haft ont i magen av i flera veckor. Förväntansångest är värst.

Jag bröt såklart ihop, speciellt då min psykiater pratade om hur det blev såhär och hur skör jag är.

Även om jag vet att jag är skör så känns det så fruktansvärt att andra vet om det oxå.

Efteråt satt jag på en bänk i solen och rökte, kände mig som en skolungdom igen.


RSS 2.0