Mörkret...
Jag är så rädd för mörkret som finns inuti mig, känner att det när som helst kommer ta över och färga hela min värld svart. Jag vill inte men känner inte att jag har kraften att kämpa mer.
Dämpar med tabletter, cigaretter och en falsk yta. Inuti bubblar mörkret omkring, äter upp min lycka. Jag känner inte så mycket längre, varken glädje eller sorg och det skrämmer mig.
Ska det vara såhär? Varför har just jag ett mörker inuti? Varför kan inte jag få vara lycklig?
Scared of lonely....
Det gick åt helvete, det gör det varje gång. Jag är för svartsjuk för ett omöjligt förhållande.
Personer jag inte vill minnas...
När jag var yngre hängde jag mest i stan med mina vänner, vi gjorde det mesta som man inte fick göra i den åldern. Vi var ett brokigt gäng med misfits som bara rökte,drack och exprimenterade med allt möjligt. Jag vill minnas att vi hade roligt med undantag.
Ett av dom undantagen var när farsan dök upp. Farsan var en man i 50 års åldern som hängde runt småtjejer som oss, drog grova sexskämt och bjöd på cigg och fika. Var man "snäll" köpte han ut. Han blev äckligare och äckligare för varje gång han dök upp.
Jag har aldrig hatat någon så intensivt som jag hatade honom, jag höll mig alltid på avstånd från honom. Men han fanns där med sina äckliga händer som alltid vandrade när han fick tag i en.
Farsan är en person som jag glömt bort, förträngt. Nu har han dykt upp i bakhuvudet och jag undrar vad det beror på.
Ett av dom undantagen var när farsan dök upp. Farsan var en man i 50 års åldern som hängde runt småtjejer som oss, drog grova sexskämt och bjöd på cigg och fika. Var man "snäll" köpte han ut. Han blev äckligare och äckligare för varje gång han dök upp.
Jag har aldrig hatat någon så intensivt som jag hatade honom, jag höll mig alltid på avstånd från honom. Men han fanns där med sina äckliga händer som alltid vandrade när han fick tag i en.
Farsan är en person som jag glömt bort, förträngt. Nu har han dykt upp i bakhuvudet och jag undrar vad det beror på.
Sista gången...
Jag minns hur vi satt på din balkong, rökandes och pratandes. Inget annat var viktigt förutom du och jag. Vi pratade om allt som fanns att prata om, det var som om vi visste att det var sista gången fast ingen av oss sa något.
Ett par dagar ringde jag samtalet som gjorde att allt tog slut, två dagar efter det sågs vi och jag fick mitt livs andra panikattack. Då visste jag att jag gjort fel val, men då var det försent. Du skulle aldrig förlåta mig och det visste jag om.
Du gjorde mig så fruktansvärt illa på så många sätt, men gjorde mig så lycklig på andra. Du var mitt tveäggade svärd och jag valde länge att bara njuta av den goda smärtan och förtränga den onda. Tillslut fick jag välja och jag ångrar mig ännu.
Att släppa dig innebar att släppa den sista trygga punkten i mitt liv och allt blev förändrat. Jag bytte jobb,lägenhet,vänner och hårfärg. Kanske var det bäst så, kanske var det mitt livs största misstag.
Men utan det valet hade jag inte fått uppleva spänningen i att kasta sig ut i det okända.
Ett par dagar ringde jag samtalet som gjorde att allt tog slut, två dagar efter det sågs vi och jag fick mitt livs andra panikattack. Då visste jag att jag gjort fel val, men då var det försent. Du skulle aldrig förlåta mig och det visste jag om.
Du gjorde mig så fruktansvärt illa på så många sätt, men gjorde mig så lycklig på andra. Du var mitt tveäggade svärd och jag valde länge att bara njuta av den goda smärtan och förtränga den onda. Tillslut fick jag välja och jag ångrar mig ännu.
Att släppa dig innebar att släppa den sista trygga punkten i mitt liv och allt blev förändrat. Jag bytte jobb,lägenhet,vänner och hårfärg. Kanske var det bäst så, kanske var det mitt livs största misstag.
Men utan det valet hade jag inte fått uppleva spänningen i att kasta sig ut i det okända.
Att älska dig blev min undergång....
Allt börjar och slutar med dig, hur kan det vara? Är det för att jag öppnade mig för dig? Att jag äntligen älskade utan att be om något i retur? För att du fick se alla mina sidor utan filter?
Jag ljög aldrig, höll ingenting hemligt. Så fort du kom mig nära så släppte jag alla försvar. Istället för att bygga starkare försvar som jag brukar göra.
Jag håller alla andra på en armlängds avstånd, dolt mina sår för alla. Men inte för dig, du fick se allt, ärr,gamla skador och allt som är jag.
Du sa en gång att jag har en särskild utstrålning och jag sa då att det var galenskap. Du skrattade men jag visste att du visste att det var sanningen.
Jag älskade dig med allt jag hade, men du älskade inte mig. Jag tackar dig för det, för annars hade jag inte kraschat lika hårt och kanske inte landat på fötterna.
Att älska dig blev min undegång men även min pånyttfödelse.
Jag ljög aldrig, höll ingenting hemligt. Så fort du kom mig nära så släppte jag alla försvar. Istället för att bygga starkare försvar som jag brukar göra.
Jag håller alla andra på en armlängds avstånd, dolt mina sår för alla. Men inte för dig, du fick se allt, ärr,gamla skador och allt som är jag.
Du sa en gång att jag har en särskild utstrålning och jag sa då att det var galenskap. Du skrattade men jag visste att du visste att det var sanningen.
Jag älskade dig med allt jag hade, men du älskade inte mig. Jag tackar dig för det, för annars hade jag inte kraschat lika hårt och kanske inte landat på fötterna.
Att älska dig blev min undegång men även min pånyttfödelse.
