zhenaniganz

"är du med barn" frågade han glatt och världen gick under. Jag ville skrika, eller springa därifrån eller slå honom i ansiktet.

Istället stod jag kvar och svarade nåt artigt. Fast inuti växte ilskan och sorgen i en hastig takt.

Men jag är inte den som bråkar, skriker eller slåss. Jag är för väluppfostrad och framförallt uppfostrad till att vända allt inåt.

"är du med barn" frågade han glatt, utan en aning om att världen gick under just efter att han sagt det.