zhenaniganz

Hade så sjukt svårt att sova igår. Är nervös i kroppen. Har varit det i flera dagar.

Det har nog med mötet imorgon att göra. Jag vet inte vad jag vill, vet inte ens om jag bryr mig.

Vill börja jobba igen, men är rädd för att krascha igen. Är fortfarande så förbannat ledsen. Och trött, trött hela jävla tiden.

Länge sen jag skrev nåt men jag har haft lite skrivkramp. Plus att jag egentligen inte har gjort något.

Det mest dramatiska som hänt är typ att min nyckel till P försvann. Hittades imorse i hennes sminkväska.

Jag är fortfarande sjuk. Hostar som en jag vet inte vad. Borde hålla upp med rökningen men orkar inte. Jag är för svag ännu.

Ska ha stormöte på tisdag som jag gruvar mig för. Med fkassan, min psykiater, min terapeut och min arbetsgivare. Ont i magen redan.

Aja ska lämna er med det och vänta på P.

Sitter återigen i väntrummet till psykologen. Jag hatar det här. Att prata om mig själv. Att vända ut och in på sig själv till en främmande människa, eller i mitt fall någon människa.

Aja, jag träffade honom imorse och det var dumt som fan. Men nu har jag unnat mig en sista gång och nu är det över. Jag klarar inte mer av honom.

Jag är sjuk oxå. Blir sällan det men nu är jag helt fantastiskt sjuk.

Aa det var typ det.

Är med pascale, vi bloggar båda två och småpratar.

Ska kanske gå ut ikväll. Det känns lite konstigt att planera en utgång med aja, jag måste börja leva nån gång.

Ramses är upprörd över att jag stulit hans stol.

Fajitaskväll igår med dom finaste vännerna.

Älskar att dom finns i mitt liv...

Det finns så mycket att säga. Men jag hittar inte orden. Jag älskar honom mer än ord kan beskriva.

Jag klarar bara inte av honom. Han är antingen så på att jag blir rädd, eller så avståndstagande att jag blir galen.

Han kommer alltid vara den första killen jag föll för på riktigt, jag vet bara inte om jag orkar falla mer.

Sitter på försäkringskassans kontor och väntar på min handläggare.

Ödet ska bestämmas.

Sitter och väntar på pascale, hon slutar om en kvart. Jag har så väldigt tråkigt.

Det enda jag har att roa mig med är att vända på hennes tofflor som jag lagt på elementet. Så att dom blir jämnvarma.

Om du bara ska göra en sak idag så lyssna på: organismen -vid din grind.

Pascale har spelat den på repeat idag. Bra skit.

Är hos världens bästa Pascale. Vi har lagat mat, ätit mat, myst med Jamses.

Jag är så tacksam över att få vara här med henne, att vi har planer ihop, att hon finns i mitt liv.

Har förlorat tillräckligt många vänner för att veta att man inte ska ta dom som finns för givet.

Han kom förbi hemma hos mig idag. Min pappa var där, så det blev bara ytligt.

Sitter på psykiatriska mottagningen. Väntar på min kontakt.

Dom har låtsasfrukt här, och varje sittgrupp är olika stolar.

Undrar om det säger nåt om mig när jag väljer sittgrupp?

Jag hatar det här, att behöva öppna mig inför så många olika människor.

Tog en oxascand innan jag kom hit. När jag gick hit utan blev jag inspärrad.

Tar inga risker.

Han smsade igår kväll. Min mage slog volter och mitt hjärta stannade.

Han skrev att han saknat mig oerhört. Jag svarade; detsamma.

Aja sånt är livet, så fort man slutat tänka på någon så dyker den personen upp i ens liv igen.

Men jag har släppt honom. Kanske kan vi vara vänner, men aldrig mer nåt mer.

Vi är över, nu är det bara jag

Fem personer har oberoende av varandra frågat om jag är gravid.

Självförtroendet i botten.

Hatar allt!

Somnade tillsammans med någon.

Vaknade ensam.

Torsdagsmisär.

På väg till middag med lilla C. Vemodig och orolig men det kommer gå hur bra som helst.

En kompis kom oväntat förbi och jag väntade i klänning och nytvättat hår. Uppskattat tror jag.

Har så mycket att oroa mig över, men ikväll släpper jag taget!

Min pappa är här och tar hand om mig. Vi kollar på postkodmiljonären och jag känner mig gammal.

Så obeskrivligt gammal och tråkig. Det känns både bra och dåligt. Sunt på nåt sätt.

Han ringde på dörren igår och jag sprang för att öppna.

Han sov här och jag älskar att ha honom här.

"sex is the biggest nothing of all time" -Andy Warhol

Jag gråter utan tårar, hjärtat värker och jag mår illa.

Jag ska ju vara friskare nu? Utskriven om tre dagar.

Varför mår jag inte bättre? Varför måste jag fortfarande be R komma hit för att jag inte klarar av att vara ensam?

Torsdagar suger, och här sitter jag svartklädd och rosa naglar. Funderar.

Min allkrydda, mitt livsknark, min make. Som jag älskar dig, mitt hjärta hoppar lite när jag ser att du vill mig något.

Tack för att du finns, tack för att du är den underbara, fantastiska, roliga, intelligenta, begåvade och briljanta människa!

Jag hade aldrig haft så många fantastiska minnen utan dig.

Tack för att du finns.

Och helt plötsligt är jag i Thorhildsplan, där han och jag väntade på tunnelbanan för ett liv sedan.

Vi ska ses på fredag, tror jag. Man vet aldrig med den mannen.
Mannen i mitt liv ska jag träffa på lördag.

Pratade med en kompis som sa, fan Gud har försökt para ihop er i åtta år. Kör bara, det är meningen.

Två män, ett val. Eller så skiter jag i att välja och njuter av dom båda.

Han visste vilken avdelning jag låg på och en dag var han bara där.

Tog med mig ut på en promenad, köpte mina favoritkakor och världens bästa saft.

Sen satt vi i hans kök, pratade. Han spelade gitarr för mig innan det var dags att gå tillbaka.

Världens finaste vän.

Har varit på västerbron med baba och har kollat på fyrverkerierna. Det var fint, men tomheten smög sig på.

Det är lite som när man är liten och är upphetsad över julen i en vecka. Sen när klapparna är öppnade så är det liksom slut.

Allt det roliga med nyår är ju egentligen innan fyrverkerierna börjar. Efteråt är det över, champagnen är uppdrucken, strumpbyxorna är maskiga, maten är uppäten... Ja ni vet.

Men nu ser jag framåt...