Kvällar...

Tiden går för långsamt när jag mår såhär. Pappa åkte vid 6, det är bara fyra timmar sen men det känns som om det är mycket längre.

Jag har inget att göra, ingen att ringa, ingen att vara med. Det blir aldrig läggdags.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0