Dreams...

I mina drömmar dyker han upp med ursäkter och blommor. Och jag förlåter honom, självklart. Jag är inte ens arg. Bara ledsen.

Ledsen över att det är över innan det ens hann börja.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0