zhenaniganz

Jag minns min första inläggning, jag åkte taxi till akuten med en vän som sen var tvungen att lämna mig. Jag var helt ensam,utan telefon och utan vilja att vara där. Jag ville bara dö.

Tre dagar hölls jag kvar tills jag manipulerade mig ut därifrån. Jag ångrar det idag, önskar att jag hade tagit emot hjälpen redan då, varit ärlig från början så kanske jag hade mått bra idag. Kanske hade jag inte behövt såra min omgivning så ofantligt som jag har gjort.

För jag vet att det gör ont i dom att jag leker med livet, att jag skurit mig,stått på västerbron och vinglat, svält mig själv till vansinne och tagit för mycket tabletter bara för att få vara bedövad en stund.

Men det gör så ont att känna allt jag gör, det är så frustrerande att veta hur lyckligt lottad man är samtidigt som man bara vill kasta bort alltihop.

Och här är jag nu, med varje minne i skallen, varje förträngd tanke i öppet ljus och med varenda känsla erkänd. Så vad vill jag?

Jag vill ta tillbaka det här året, gå tillbaka i tiden och ändra om allt. Jag vill ta tillbaka allt jag sagt,allt jag berättat,allt jag delat med mig. Jag vill vara den instängda personen som bara gråter på insidan men som kämpar på utåt. Jag vill inte ha gått igenom det här året, jag vill inte ha erkänt min svaghet!