zhenaniganz

Jag träffade honom när jag var för ung för att förstå vad kärlek var, under en tid i mitt liv då allt handlade om nästa upplevelse. Han skrämde mig med sin kärlek och jag rymde ut ur hans liv utan en förklaring. Alltför många gånger har han dykt upp efter det, alltid med sin läskiga kärlek att erbjuda.

Han älskar för mycket och det skrämmer mig, han är för ren och god för mig och det gör mig vettskrämd. Vi har alltid försökt förenas, den ena gången efter den andra, men det går inte. Vi gör varandra för illa med våra olikheter.

I nio år har han dock varit en del av mitt liv och jag vågar inte säga att vi hörts för sista gången. Allt jag kan säga är att jag gjort honom mer illa än vad jag klarar av att tänka på och jag kan inte göra det mer. Han är för fin.

Jag är tacksam över den tid vi fick och tacksam över att ha blivit så älskad av en annan person. Det enda jag ångrar är att jag inte kunde älska honom lika mycket tillbaka.