zhenaniganz

Jag väntar fortfarande på samtalet som aldrig kommer, jag vet ju det egentligen. Jag har iallafall raderat allt av honom ur mitt liv, alla sms, bilder och nnummer är raderade. Jag skulle nästan behöva en inläggning på rehab pga honom.

Varje gång telefonen ringer eller jag får ett sms hoppar hjärtat till i bröstet, men det är aldrig han. Jag måste gå vidare, jag vet det.

Till er som undrar så skriver jag omhonom så mycket för att män är det enda jag kan formulera ord om för tillfället. Sjukhus, sjukdomar och tabletter har jag inga ord för.