zhenaniganz

Fan, varenda fiber i kroppen skriker efter honom. Han beröring, hans röst, hans leende och hans doft. Jag har inget som påminner mig om honom. Inga foton, inga saker. Jag vet så väl att jag var tvungen att släppa taget, men jag har ännu inte gått vidare.

Fast här på sjukhus. Undrar vad han skulle göra om han visste.