Little baby nothing...

Min vän C frågade om jag tyckte det skulle vara jobbigt att hon berättade om sina problem eller om hon hade haft en jobbig dag. Hon undrade om jag skulle känna att det tyngde ner mig.
Svaret är nej! Jag skulle inte känna att det tyngde ner mig alls, jag bryr mig lika mycket om mina vänners dagar som innan. Däremot finns det dagar som jag inte orkar prata alls, men  då hade det inte spelat någon roll om du ringde mig för att berätta nåt bra eller dåligt. Jag orkar inte alls.

En biverkning av sjukdomen som mina vänner bör veta är att min empati inte är på samma nivå. Jag orkar lixom inte bli ledsen eller påverkad. Vilket innebär att jag kan verka en aning känslokall inför det mesta. Men det är alltså inte för att jag inte bryr mig, utan det är en orkfråga. Jag har så mycket jobbigt inne i huvudet att allt annat liksom inte får plats.

Samma sak är det med att koncentrera sig i ett samtal, det är jättesvårt för mig vissa dagar. Och att komma ihåg saker, jag har jättelätt att glömma bort saker som jag annars kommer ihåg.

Så tveka inte att ringa bara för att du e på dåligt humör och bara vill spy galla över hela jävla världen. Du kan inte tynga ner mig. Och jag bryr mig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0