zhenaniganz

Första december, och här sitter jag. Ensam och trött.

Han hörde av sig igår, och det fick mig att känna mig så fruktansvärt ensam.

Jag vill inte ha honom längre, men jag vill ha nån som väntar på mig utanför.

Här inne är världen långt borta, men ändå nära. Farligt nära.

Även om jag vantrivs här så vill jag ändå inte ut dit.

Jag har inget att se fram emot, ingenting att vara glad över.