Sista gången...

Jag minns hur vi satt på din balkong, rökandes och pratandes. Inget annat var viktigt förutom du och jag. Vi pratade om allt som fanns att prata om, det var som om vi visste att det var sista gången fast ingen av oss sa något.

Ett par dagar ringde jag samtalet som gjorde att allt tog slut, två dagar efter det sågs vi och jag fick mitt livs andra panikattack. Då visste jag att jag gjort fel val, men då var det försent. Du skulle aldrig förlåta mig och det visste jag om.

Du gjorde mig så fruktansvärt illa på så många sätt, men gjorde mig så lycklig på andra. Du var mitt tveäggade svärd och jag valde länge att bara njuta av den goda smärtan och förtränga den onda. Tillslut fick jag välja och jag ångrar mig ännu.

Att släppa dig innebar att släppa den sista trygga punkten i mitt liv och allt blev förändrat. Jag bytte jobb,lägenhet,vänner och hårfärg. Kanske var det bäst så, kanske var det mitt livs största misstag.

Men utan det valet hade jag inte fått uppleva spänningen i att kasta sig ut i det okända.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0