Självmordsvak...
Jag blev utsläppt från sjukhuset på villkoret att jag inte bor själv, att mina piller göms från mig och samma sak med rakblad. Min pappa är den som blev fast med mig och han tar det hela med ro, men hela min kropp skriker efter att göra dumma grejer bara för att jag kan.
Det är det som är det värsta med att vara på sjukhuset, någon annan bestämmer över en. När man ska äta, sova,vakna,motionera och prata. Jag vill välja själv. Som ett trotsigt barn. Jag vet ju att jag väljer fel.
Självsvält, hetsätning, skära, banka huvud i väggen, överträning, misshandel av sig själv, alkohol, sex och dåliga relationer har ju varit min vardag sen jag var tretton. Hur blir man frisk från 14 år av sitt liv? Är det ens möjligt? Kanske är det mitt öde att vara destruktiv, men då måste jag hitta ett sätt att försörja mig som funkar med den livstilen.
Krogen var ju perfekt, där förväntas du ha en ätstörning, en släng av alkolism och vara promiskuös. Men jag har inget där att göra, för innerst inne, ärligt talat mellan er och mig? Jag vill bli frisk, jag vill börja ett nytt kapitel. Det är bara att jag känner mig så styrd som gör att jag agerar destruktivt.
Kommentarer
Trackback