Inte idag...

Jag är på väg för att träffa E och går på Västerbron. Det är som alltid med blandade känslor. Jag hatälskar den. Jag hatar den för att den är en ständig påminnelse om hur lågt jag sjunkit, jag älskar den för att den är min nödutgång. 
 
Det finns nåt perverst romantiskt med att dö efter att ha vilat ögonen på den vackraste utsikten min älskade stad har att erbjuda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0