Han...

Han hörde av sig igen för ett par veckor sen, och det var som om allt kracshade ner över mig igen! Jag hatar att han har den makten över mig.

Men det gjorde så ont att se hans namn, för jag vet att vad som än händer så är han borta för alltid. Jag kan aldrig gå tillbaka till något som var uppbyggt av drömmar och lögner.

Jag hatar honom fortfarande för allt han har gjort, men jag älskar honom precis lika mycket nu som då och det är det som gör mig arg.

Hur vågar han duka upp i mitt liv och he mig en käftsmäll på det sättet. Jag kan iallafall fortsätta mitt liv med vetskapen att jag gav honom allt jag kunde och han tackade nej.

Jag går skuldfri ur det uppbrottet och kan hålla huvudet högt oavsett hur ont det gör!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0