zhenaniganz

Jag har varit i ett antal relationer, några djupa och några mindre djupa. Killarna har varierat i längd,personlighet,utseende och yrke. Men dom har alla haft en sak gemensamt och det är att dom varit mer problem än glädje. Det är som om jag inte kan älska utan allt det svåra. Att det måste göra ont för att det ska kännas på riktigt. Jag vet ju att det inte är så, att det kan vara enkelt och vackert, men på nåt sätt dras jag alltid till det tveäggade svärdet där smärtan är bitterljuv. Kanske kommer det alltid finnas ett stråk av omöjlighet i mina kärleksrelationer, kanske kommer jag någon dag hitta det vackra och enkla. Oavsett så ångrar jag inget av min kärlek, för trots att den alltid varit svårt och gjort ont, så har den alltid varit magnifik och äkta på samma gång!