Avstängd...
Jag har alltid varit en instängd person, en avstängd människa. Jag har mått dåligt men aldrig visat det, alltid varit kallad känslokall. Av alla, även mina närmaste.
Jag har aldrig agerat utåt och det är farligt. Allt mitt destruktiva beteende har varit mot mig själv. Jag har skadat min egen kropp, min egen själ och förstört mitt eget känsloliv. Alla ärr jag orsakat sitter på min egen kropp.
Det senaste året har jag tvingats vara öppen,tvingats yttra mina känslor, tvingats berätta. Det har varit blandat, skönt och jobbigt. Men jag har gjort det, i terapin, på sjukhuset och till mina vänner.
Nu är jag utskriven, på väg mot en rehabiliteringsplan, på väg tillbaka mot livet och jag känner mig inte redo. Jag kan inte andas och jag känner att väggen är på väg upp igen. Och om den gör det om jag sätter den emellan mig själv och världen igen så vet jag att jag blir farlig mot mig själv igen.
Jag har gått upp över tio kilo på grund av sjukhusliggande och mediciner. Jag har gått ner dom igen genom svält, så jag vet att det destruktiva fortfarande finns där.
Är rädd att berätta hur jag känner för jag vill inte läggas in igen, det är min värsta mardröm att ligga där igen.
Jag har aldrig agerat utåt och det är farligt. Allt mitt destruktiva beteende har varit mot mig själv. Jag har skadat min egen kropp, min egen själ och förstört mitt eget känsloliv. Alla ärr jag orsakat sitter på min egen kropp.
Det senaste året har jag tvingats vara öppen,tvingats yttra mina känslor, tvingats berätta. Det har varit blandat, skönt och jobbigt. Men jag har gjort det, i terapin, på sjukhuset och till mina vänner.
Nu är jag utskriven, på väg mot en rehabiliteringsplan, på väg tillbaka mot livet och jag känner mig inte redo. Jag kan inte andas och jag känner att väggen är på väg upp igen. Och om den gör det om jag sätter den emellan mig själv och världen igen så vet jag att jag blir farlig mot mig själv igen.
Jag har gått upp över tio kilo på grund av sjukhusliggande och mediciner. Jag har gått ner dom igen genom svält, så jag vet att det destruktiva fortfarande finns där.
Är rädd att berätta hur jag känner för jag vill inte läggas in igen, det är min värsta mardröm att ligga där igen.
Kommentarer
Trackback