zhenaniganz

Jag har i hela mitt liv försökt passa in i normen, följa sociala regler och lagen, men det har alltid varit en kamp. Jag hamnade alltid lite utanför och det gör jag nu men.

Dom enklaste, mest basala egenskaperna hos mänskligheten har jag svårt att förstå då jag inte kan realtera. Min hjärna funkar lite annorlunda.

Därför blir jag ofta sårad också, för nånstans lever jag i förhoppningen att andra ska behandla mig som jag behandlar dom. Och det är småsaker vi pratar om här. Jag kan tex aldrig förstå hur någon kan avsluta en relation genom att bara sluta höra av sig, eller iskallt stå och se på när någon lider?

Jag vandrar mellan förakt och kärlek till mänskligheten.