Aldrig mer honom....
Han hörde av sig för några veckor sen, allt kom rasande ner över mig som om ingen tid hade gått. Som om det var igår han gav upp.
Jag blev förlamad av ilska, men inte på honom. Jag hatar honom redan, jag kan inte hata mer. Jag kan heller inte älska honom mer. Jag blev arg på mig själv, för jag trodde faktiskt att jag hade kommit längre än så.
Han har fortfarande makt över mig och det gör mig så arg att jag blir rädd. Jag är inte typen som skriker och bråkar, men just nu är det precis det jag vill göra! Det skrämmer mig att han tillochmed på avstånd kan dra fram sidor hos mig som jag inte visste fanns.
Det som gör mest ont är att han som skulle vara min räddning, den som skulle hjälpa mig gå vidare från killen innan blev ytterligare en undergång. Så sårad som jag var innan honom trodde jag inte att man kunde vara mer än en gång under en livstid. jag har upplevt det för många gånger.
En kompis sa till mig att allt jag behövde var kärlek och en fast hand men hur ska jag kunna lita på kärlek när allt den gett mig är ärr som vägrar läka?
Kommentarer
Trackback