zhenaniganz

Det är på kvällarna det är som värst. Ältandes av vad som skett under dagen är som att sitta på en buss full av sexåringar. Vad hade jag kunnat göra annorlunda? Vad borde jag ha gjort? Vad hade jag kunnat låta bli?

Känslan av att slösa bort min tid är extra närvarande på kvällen. Hur ska det bli i framtiden? Ska jag för alltid vara annorlunda? Utanför? Jag vill ju bara passa in i mallen.

Kanske har jag varit fast i dessa destruktiva tankemönster för länge. Är det försent? Finns det ingen tid för mig att ändra på något?
Jag skulle vilja radera mitt förflutna och börja om.