zhenaniganz

Jag grät så mycket igår, i flera timmar låg jag på badrumsgolvet. Tillslut såg det ut som om jag duschat. Golvet var helt blött av tårar.

Tidigare under dagen bråkade jag med honom via sms. Tror det var en bidragande faktor till att jag var så himla ledsen.

Han är ju en del av mitt självskadebeteende. Han är lika mycket smärta som ett sår på armen eller en dag av svält.

Tillslut ringde jag Pascale och hamnade i apati istället. Sen kom han och hämtade mig. Vi åkte till en grav för att tända ljus och sen vidare till ett café där han tvingade i mig lite mat.

Jag sa knappt ett ord och var som en levande död. Jag har aldrig känt så förut. Ångesten dödar mig snart. Jag orkar inte känna längre.