Göteborg...

Pratade med göteborgskillen igår, hade glömt hur fin han kan vara. Vi bråkade sist vi pratade men det är glömt nu.

Satt länge i rökrummet efter att vi var klara och bara tänkte. Grät lite och sen mådde jag nästan bra.

Tänk att en person man aldrig träffat kan äga en bit av ens hjärta.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0