Lycka?

Numera minns jag en massa saker som jag förträngt. Allt är inte dåligt. Min barndom var fantastisk, då var jag lycklig på riktigt. Sen sig min mormor när jag var nio och ALLT förändrades.

Vi flyttade till Vallentuna utanför Stockholm, jag fick en ny skola, ett nytt hem och en obehaglig klump i magen. För min mamma var så himla arg jämt och jag oroade mig.

Visst att jag har mått bra i perioder av mitt liv. Men jag har aldrig varit lycklig sen jag var nio. Min bästa tid i vuxen ålder var när jag jobbade på Arlanda, men det var en galen tid egentligen. Jag jobbade alldeles för mycket, drack alldeles för mycket och hade alldeles för mycket killar runt mig. Bland annat min granne men det är en lång historia. Meningen med inlägget är lycka, vad är det? Finns det? Kan man göra sig själv lycklig? Kan man bli lycklig med borderline? Med ADD?

Blondinbella påstår ju att allt sitter i huvudet och att man kan styra sina känslor. Kanske har hon rätt, men då vill jag nog inte vara lycklig. För jag gör oftast allt rätt, träffar vänner, jobbar hårt, umgås med min familj. Ändå så mår jag dåligt.

Och jag lovar att jag inte har valt att må såhär. Skulle inte önska det här för min värsta fiende. Jag har i så många år kämpat mot demonerna inuti och tillslut orkade varken kropp eller hjärna med all smärta dom har fått utstå.

Jag försöker tänka positivt, men det finns ständigt en elak röst i mitt huvud som vill att vi ska dö. Både för att slippa allt men även för att jag inte är värd det fantastiska liv jag faktiskt har.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0