Jag vill inte dö...

Jag började läsa "jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" igår, två sidor in i boken bröt jag ihop och började gråta.


Den börjar på en psykakut och det låg alldeles för nära. Jag fixade inte det. Kanske när minnet av mig och C i väntrummet har bleknat mer. Fina C som följde med mig dit. Jag har inte tackat. Tack C, det betydde världen för mig!


Sen finns ju vetskapen om att jag kanske hamnar där igen. För jag är fortfarande farlig för mig själv. Ångesten ligger fortfarande där inne och viskar hånande ord. Jag ser oron i mina näras ögon och hör viskandet, "se vad du gör mot dom. Försvinn ur deras liv så dom kan gå vidare".


Jag vet att den ljuger, men jag lyssnar ändå. Det funkar lite som grupptryck, efteråt sitter man där med ett misstag bakom sig och kan inte riktigt förklara varför man gjorde som man gjorde. Så fungerar min ångest, och så länge den finns inuti så är vägen till psykakuten upplyst. För det är dit jag måste ta mig. Så att jag inte går nån annanstans och gör något dumt.

Kommentarer
Postat av: joanna- att leva med Aspergers syndrom!

Hej jag heter Joanna och är 23 men när jag var 14 år fick jag diagnosen Aspergers syndrom och nu bloggar jag öppenhjärtat om mitt liv med diagnosen för att samhället ska få mer insikt och förståelse för hur det är att leva med ett dolt funktionshinder och att alla är lika värda vilken bakgrund man än har:)

Så kolla gärna in min blogg:)

Ps.Glöm inte att anmäla dig till min veckans blogg tävling och ha chansen att bli länkad inför mina 400-600 unika läsare/dag:)

2011-10-28 @ 18:20:59
URL: http://domkallarmighannes.com
Postat av: C

<3

2011-10-31 @ 16:46:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback