zhenaniganz

Han svarade inte på mitt sms igår, jag bryr mig inte egentligen.

Men nånstans gör det ont, för det bekräftar min känsla av att jag verkligen inte duger så som jag är.

Jag blir så liten när människor inte bryr sig, så undergiven och ynklig.

Det är en av dom saker jag hatar mest med mig själv...att jag är så beroende av vad andra ger mig.

Jag älskar mina vänner så intensivt att det gör ont, men vid minsta lilla tecken på ointresse så flyr jag bort från dom.

Bara för att slippa sitta där sen och känna mig dum.

Jag hatar min sjukdom, men ibland är det skönt att den finns öppet nu så att jag kan luta mig tillbaka på den.