Cry baby...

Idag vill jag vara arg, vill skrika och bråka. Men vet att jag inte kommer göra det.

R skulle ha hälsat på mig i fredags men dök aldrig upp. Nu svarar han inte i telefon,

Precis mitt i frukosten fick jag ett sms som gjorde mig glad, men ledsen samtidigt.

Vill härifrån, men vill ändå stanna. För så länge jag är här så väntar livet. Jag behöver inte ta hand om det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0